NU HÄNGER JAG INTE ALLS MED!

 GOD MIDDAG VÄNNER.

Sitter ni på lunch eller? 

Själv har jag slutat för dagen men har en del här hemma att fixa. Alltid roligt med nya projekt. Det händer ju inte så ofta här hemma så då får man passa på. :-)

Idag har det hänt två otroliga saker här hemma. Det ena handlar om vädret. 

På samma dag har det varit fyra olika väderomslag. Är det inte fantastiskt?

Eller är det inte Sverige?

Ja, vädrets makter kan vi inte rå för ellerhur?

För det måste bara vara här det regnade på morgonen sen blev det uppehåll och då var det  bara molnigt. Efter lunchen så kom minsann stora snödroppar som självklart inte stannade kvar på marken och precis efter snöfallet vem tittade inte fram då? Jo, solen kom minsann. 

Kan det ha med att göra att jag bad till övre makter om några soltimmar (måste tänka på D-vitamin) eftersom min läkare inte ville betala någon resa. :-)

Sen har vi sak nummer två som är lika otrolig.

Min älskade lilla (stora) påg ska börja på högstadiet till hösten.

Årskurs 7 till hösten. Han är ingen mellanstadieklickare längre då. Jag har inte ens han nära mitt hem längre då. Den skolan killarna går på nu tar max 1 minut att gå till och då kan ni förstå hur skönt det är för både dom och mig. 

Men nu ska Hugo gå nere i stan och han ska cykla dit har han bestämt. 

Nu kommer vi till den stora frågan:

Vilken skola är bäst för honom?

Jag vägrar ta in allt vad som sägs runt omkring. Har själv bara erfarenhet utav den ena skolan eftersom Elin gick där. Då var vi fullt nöjda dom tre åren hon gick där. Blev det några problem så tog lärarna tag i det. Tror själv att det händer lika mycket eller lika lite på bägge skolorna så det är nog strunt samma. 

Däremot så kommer en annan fråga upp och det är vilken inriktning ska Hugo välja?

Då kan det behövas fundera både en och två gånger innan han bestämmer sig. 

Det ända vi är hårda med här hemma är att han måste följa sitt eget hjärta och inte följa vad kompisarna väljer. Hur svårt det än är så blir det bäst i längden och nya kompisar får han ändå. 

SÅ HUR HAR NI TÄNKT VÄNNER SOM HAR SAMMA SITUATION?

KRAM ANNIKA