Så därför blir det inte så mycket skrivet just nu. Jag vill inte skriva om bara tråkigheter men det känns mest tråkigt just nu. Ni alla goa som följer min blogg vet vad som har hänt med sonen Hugo i skolan. Det är fortfarande inte uppklarat och det finns några som inte är alls tillmötesgående så vi står mest och stampar på samma plats tycker jag.
Jag lovar att bara ni står ut några dagar till så vi kan få ordning på skolan så blir min blogg mitt gamla jag igen (jag älskar att skriva till er annars). Nu orkar jag inte med allt som händer och lägger all fokus på barnen. Än en gång så är jag väldigt glad att vi är inblandade så att vi kan göra något åt situationen. Där finns så många föräldrar som inte har någon aning om vad som händer på skoltid. Om man vänder på steken så behöver dom inte oroa sig för något dom inte vet medan jag oroar mig hela tiden och det tar mycket negativ energi.
Jag vill inte tro att det är lika oroligt på alla skolor men tyvärr så är det väl en vardag i skolmiljön.
Hur ska vi kunna förebygga detta så att det inte blir såhär? Varför får man inte stänga av barn som gör andra barn illa både psykiskt och fysiskt? Hur långt ska det behöva gå innan dom gör något? Är det mening att barn ska ta emot slag? Är det meningen att jag ska ta bort mitt barn för han inte mår bra eller är orolig att han blir slagen igen eftersom dom inte kan ta bort den elev som har slagit honom?
Frågorna tar aldrig slut och även tårarna slutar aldrig falla. :-(
NU MÅSTE JAG VILA FÖR KROPPEN ÄR HELT SLUT
SOV GOTT VÄNNER
KRAM ANNIKA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar