LETS DANCE OCH OROLIG!

VAD TYCKER NI OM LETS DANCE VÄNNER?

Jag vet inte vem jag ska heja på!!!!! Alla är lika duktiga. Man ser på dom hur dom kämpar och gör sitt absolut bästa. Det måste lite göra extra ont att åka ut först av alla. :-(

Inte nog med att hålla tummarna på sina favoriter. Samtidigt sitter jag som på nålar och tänker på Hugo hela tiden. 

Han är på sitt först ungdomsdisco. Ingen har koll på honom. Dörrarna är inte låsta så att barnen inte kan gå ut som på lågstadiediscot. Nä, nu får dom göra precis vad som faller dom in. Hur många kompisar är där som han känner?

 Jag har försökt att nå honom några gånger fast han har sagt med bestämd röst att han ringer när han vill hem. Varje gång jag ringer så hörs hans röst inte som min lille pågs röst. Helt plötsligt så är det en tonåring i andra sidan luren som svara lite kaxigt. Vad är det nu då mamma?

Jag bara undrar om du vill komma hem? 

Men, jag ringer ju när jag vill hem. 

Okejdå, sen lägger jag på luren och väntar tills detta samtal kommer:

Mamma, nu vill jag hem. :-)

Mina killar är så stora. Börjar jag bli gammal? Ska tiden rinna iväg såhär snabbt?

Jag kan aldrig sluta fundera. 

Har ni samma funderingar som jag? Är ni lika orolig för allt som jag är? Ibland känns det som att jag behöver hjälp med mina tankar. 

Så fort jag ser en negativ händelse tror jag att det drabbar mina barn. Det är jätte jobbigt ska jag berätta. 

Jag kan knappt se något sorgligt på TV förrän jag har inbillat mig det värsta och då med i bilden är familjen. 

Så jädrans jobbigt. :-(

NU BÖRJAR LETS DANCE IGEN

VI SES 

MITT GOTTEBORD IKVÄLL

KRAM ANNIKA