Här sitter Adrian och väntar och väntar.
Två kompisar spelade basket med Adrian på skolan här bredvid vårt hus en liten stund. Sen skulle killarna hem och äta men dom sa att dom kommer inom Adrian och hämtar honom efter maten så kan dom spela vidare.
Vad kul tyckte Adrian.
Inga killar har kommit och nu är inte detta första eller andra gången dom gör såhär mot honom.
Usch, vad jag blir ledsen när Adrian hoppas och kikar ut genom fönstret hela tiden.
Varför måste man lova då?
Vi håller tummarna. :-)
KRAM ANNIKA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar