Jaaaaa, äntligen kväll och helt slut i både planeten och kroppen.
Hur ska det sluta egentligen?
Hur länge fungerar ett Duracell batteri?
För det är precis så jag känner mig nu. Jag bara går och går utan att veta vart.
Men, men man ska absolut inte klaga och det gäller mig med. :-)
Hur har er dag varit?
Lika hektisk som min?
Mannen min tycker att jag själv får skylla mig eftersom jag vill vara både här och där när grabbarna gör något. Det kan vara så enkelt som skolan och dom gör något roligt där. Då måste jag ju se annars så missar jag kanske något.
Idag har alla 3:or på Adrians och Hugos skola klätt den stora granen nere på Stortorget.
Det blev sååå fint.
Tyvärr så fick inte barnen följa med i stegbilen av säkerhetsskäl så den ensamma mannen fick hänga upp deras fina verk som alla barnen hade gjort i både träslöjden och syslöjden.
Skjuts ner och tillbaka fick dom av lilla tåget och bara det var en kul grej.
Så då förstår ni vänner att det är klart att jag måste vara där nere och titta på våra underbara barn.
Sen blev det som vanligt ändring i veckomatsedeln och det är inte barnens fel utan mitt.
Jag fick med mig Hugo att storhandla och det var så skönt att slippa bära det tunga men jag glömde lite ingredienser till Janssons frestelse så det fick bli Pasta Carbonara till Hugos förtjusning.
Det finns nog ingen maträtt som går upp mot denna rätt. Den är oslagbar enligt honom. Jag kan t o m få honom att äta både en och två portioner.
Då mår man bra som mamma eller hur vänner?
------------------
Måste visa er min längtan till först luckan ska öppnas, luktas, smakas, njutas.
Jag ska få njuta från den 1:e till den 24:e varje morgon med en tesort som jag är väldigt nyfiken på.
Vilka härliga mornar jag kommer att få. Min längtan kommer att vara lika stor som barnens nyfikenhet på deras adventskalendrar.
En ny smakupplevelse varje morgon. Inte dumt alls i det kalla och ruggiga decembervädret.
NU SKA HÄR SES SISTA AVSNITTET AV KOCKARNAS KAMP
SOV GOTT EFTER DET.
KRAM ANNIKA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar