LIKA SOM HALLON

LIKA SOM HALLON

tisdag 28 oktober 2014

GOD MORGON!



För var dag som går så blir humöret lite bättre. Jag har inte den paniken längre över att jag ska bara hela tiden. 
Men herregud vad svårt det ska vara ibland att känna sig tillräcklig. Jag vill ju må bra hela tiden och jag vill att familjen ska må bra hela tiden och alla nära och kära ska må bra hela tiden. Så fort någon inte mår bra, ja då vill jag vara där som en tröstande hand fast det egentligen inte behövs.

Vem mår egentligen bra hela tiden?

Jo, ingen. 

Men varför?

Vi lever bara en gång och vi vet inte hur länge vi får lov att vara här på jorden.

Varför kan vi då inte må bra?

Hur orättvist är inte livet?

Någon som såg detta programmet igår?




Cancergalan.

Vi satt och grät nästan genom halva programmet och sen var vi tvungna att slå över för det blev väldigt jobbigt här hemma med lille Adrian. Han fick många funderingar och tankarna om döden släppte inte hans huvud så det var bättre att se programmet:

Kockarnas kamp.

Mina tankar fortsätter även idag på hur vi ska må bättre och känna oss värdefulla och det är inte för andra som man ska känna sig värdefull utan bara för sig själv och jag vet att många känner sig väldigt nere p g a allt som händer runt omkring oss. 
Både när det gäller media och alla som finns runtomkring oss. 

Vi är så jäkla dåliga på att berömma både andra och sig själv. :-(

Vi måste sluta att klanka ner på oss själva vi måste kunna klappa oss på axeln och säga: 

Vad duktig du är som.......

Nä vänner, nu sk jag försöka att skärpa mig och känna att livet är värt att leva och inget annat. 

Igår så tog jag med mig mina älskade barn (bara två som vanligt men bättre än inga)
på en bäverpromenad ute i skogen och det var så skönt att få skratta ihop med dom. Det är en sådan vardagslyx för mig att få höra mina barn skratta och bara springa runt och tramsa. Det gör vi alla tre och jag lovar er, vilken energi vi får. :-)












Mina otroligt goa och glädjespridande barn.


NU TAR VI HAND OM VARANDRA VÄNNER

KRAM ANNIKA


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar